Karibu - Välkommen!

Jag har gått runt med en liten klump i magen nu som
börjar växa sig större. Det börjar brännas lite bakom
ögonlocken och nästa Fredag ser jag inte fram emot
på ett sätt. Då ska jag skiljas från mina tre som änglar..
Idag var "min" lilla flicka extra mysig och skulle kramas,
sitta i knät och vara hos mig hela tiden. Det gör det inte
lättare. Vad jag kommer sakna dom! Men en och en halv
vecka återstår och vi ska hinna ha mycket roligt!

Vi har gått igenom så mycket..
Tänk första dagen den 20Januari då vi träffades för första
gången. Helt främmande för varandra från två helt olika
kulturer och med två helt främmande språk. Då man fick
prata med hela kroppen och peka på allt man sa för att
förstå varandra. Känslan av hjälplöshet då de var ledsna
och inte kunde förklara varför. Känslan av att inte kunna
förstå varför de gjorde som de gjorde i vissa situationer.
Känslan av att inte veta vad de egentligen varit med om.

Nu fyra och en halv månad senare..
Nu är vi personer för varandra och känner oss aldrig
någonsin främmande för varandra. Språken börjar bli
mindre främmande och vi kan förstå varandra. Prata i
meningar och de kan till och med prata somaliska och
jag kan i vissa sammanhang hänga med i snacket.
Känslan av hjälplöshet har försvunnit då de numera kan
förklara varför de är ledsna. De kluriga situationer som förr
kunde uppstå har börjat få klarhet och minskat med stora
steg. Känslan av att inte veta vad de varit med om har kopplats
bort då det är nuet och framtiden som räknas..att de ska ha
det så bra som möjligt.


Inte trodde jag för ca. fyra månader sen att jag skulle fastna så
totalt, vi har gått igenom både skratt och gråt. Vi har haft de allra
bästa stunder tillsammans och även de allra sämsta. De kommer
alltid vara "mina" tre barn. En erfarenhet rikare och ett band till en
helt annan kultur som jag inte trodde jag kunde få kommer jag
nästa Fredag gå ifrån detta med. Jag har hjälpt någon, I did it!
Men tills dess får klumpen i magen fortsätta göra sig påmind..

/Sandra♥